Ur min synvinkel…
Ja jag ser på saker och ting med min synvinkel. Mina åsikter och värderingar grundar sig på min erfarenhet och hur jag både medvetet och omedvetet präglats, av föräldrar, omgivning, skola jobb mm.
Som vuxen har jag faktiskt förmågan att välja vad jag skall tycka och sortera efter vad livet lärt mig. Men som barn har man inte den möjligheten. Man präglas av de vuxna i omgivningen, präglas att tro, tycka på ett visst sätt. Om det sedan är rätt eller fel spelar ingen roll för du blir ganska säker på att saker skall vara på ett visst sätt, även om det är fel.
Japp, då har du din egen synvinkel med. Därför kan man se så olika på saker och ting. Vad som är viktigt är att lära sig att se på saker utan att ge sin egen syn på det hela.
Att se på frågor utifrån, använda fakta och faktiskt ta reda på vad andra tycker.
Att jag ser på något på ett sätt betyder inte att det är så det är. Jag kan ju vara präglad fel.. eller ja..
Om jag tex inte tycker att det är så viktigt med kläder och utseende får inte påverka mina beslut i frågor som kanske berör andra. Ja måste se förbi detta och se vad de andra vill och tycker. Mina egna åsikter kan inte styra beslut som rör andra. Eller? Jag kan ju inte säga till någon att hon är ovikig för att hon sätter utseende och kläder högre än jag. Jag kanske i sammanhanget just då har fel.
Så när du tycker något tänk på att det alltid är ur din egen synvinkel. De andra i din omgivning kanske också har en egen synvinkel . Då är det time för kommunikation. Hur menar du? Klargör och ta reda på fakta innan beslut tas.
Oj oj vad allvarlig jag blev…. men just nu har jag mycket funderingar på vad folk runt om mig grundar sina beslut på. Ser alla bara allt ur sin egen synvinkel. Kan inte folk tänka STÖRRE?
Lämna synvinkeln hemma någon dag då och då, tänk vad spännannde. Kanske du kan lära dig något nytt 