Enjoy Wellness

Varför räknar man alltid med att någon annan gör något, speciellt om något är något som tar någon mer än 10 minuter?

Jag lever efter devisen, jag-kan-själv, oftast iallafall. Men enbart om det gäller mig själv, alltså så att det inte drabbar någon. (tror jag)

Helt plötsligt efter att vi varit två i vår fina förening som klagat på dåligt fungerande utrustning, (och fått höra att ingen annan klagat över det så det är nog inte så illa), så på två dagar klagar ALLA som använder utrustningen äntligen till den som skall fixa ny. Men nu fungerar utrustningen inte alls. Någon måste beställa nytt. PRONTO!

Jag har en känsla av att jag tar på mig rollen att vara någon fast det är någon annan som skall fixa det. För jag-kan-själv, har trätt in så att det fungerar för alla, men tyvärr drabbar det någon som skulle gjort det för längesedan. Så nu har jag brutit mot andra raden och gått i drabbning med någon.

Hoppas att jag inte får mig en hurving av någon

Någon kanske känner någon. Hemma har vi både någon och inga. Men historien om inga är en annan (annan alias alla andra har också en egen historia). Eller hur sus i dus.

Vad gott, det spred sig som en farsot genom familjen. Köpte hem ett gott chai the och gjorde egen chai latte med skummad mjölk. Minskade givetvis på sockret även om det var råsocker, men….så supergott.

Nu kan jag erbjuda alla tedrinkers något annat än bara en tråkig kopp te.

Och vart tog den vägen? Prison Break goodbye! Jag skulle ju inte missa den….. Är det någon som vet om den går i repris? Jag hann iallafall en hel del, trots att jag knappt varit hemma. Tvätta, diska, laga mat….stopp. Usch jag måste erkänna att pizzabudet fick fixa maten idag. Pizza på måndag!?! Tur att vi äter bra näring. Men magarna blir nog inte så glada ialla fall. Godis i helgen och pizza på måndag. Undrar vilka som fjärtar imorgon. Hm…

Nu skall jag sova skönhetssömn, för om jag skall bli 117 år så måste jag sova ordentligt. Jag har ju 70 år kvar som jag skall njuta av :-). Drömma är skönt men att ha härliga mål är ännu skönare.

Gunatt!

Och vips så var helgen över. En kalasspäckad vecka och helg och en lika kalasspäckad mage. Gissa om jag låg och gungade som en båt på land igår kväll när vi körde vårt lika populära jympapass. Det kändes som om glastårtan och kakorna från eftermiddagen skulle flyga ut som kanonskott när jag lade mig på magen.

En del andra hade nog också festat på både det ena och andra, för helt plötsligt kände jag att någon hade lagt av en brakare, MITT I SITUPSEN! Jag kan ju inte gå min väg, måste ju vara kvar i mitten. Och det var inte vara en gång. Usch! Skitlukt i hela hallen 70 pers pinas för en fis! Eller luktade bara hos mig?….. Var det någon i mitten. Hm….

Planer för veckan 1. Äta sunt 2. Äta sunt 3……..

Det blir iallafall inga kalas. En hel del jobb blir det iallafall. KUL!

Minsta barnet har gått till skolan och den stora sitter och häckar i soffan, hon har prao och börjar 10. Nu drar jag till jobbet.

Have a nice day!

Vi var till läkaren jag och min dotter imorse. Hon hjulade inomhus för en månad sedan och slog i smalbenet i en stol, fick en rejäl blödning som vi med hjälp av alternativ fick bort väldigt fort. Men kvar blev en hård öm bulle som ömmade bl.a när hon skulle åka skridskor. Kanske vi skulle behöva röntga??

Jo, så då kom vi till läkaren imorse. Ja ja, efter lite omvägar först. Efter att akut ringt till min son innan han skulle till jobbet så han kunde skjutsa mig till vår bil för den var ju inte hemma. Varför? Jag var inte riktigt vaken imorse när min man kom och sa något om en frusen cykel…som inte gick fram eller bak..hur då? men behöver du bilen idag på fm.. Hur mycke koll har man när man är nyvaken och klockan inte ens ringt? Man vet ju för sjutton inte ens vilken dag det är, ännu mindre vad som står på schemat. -Jo du kan ta bilen, säger jag. Och där stod jag 07.50 och insåg att ingen bil stod hemma. Nu gick det ju att fixa, tur nog.

Men att vi skulle mötas av en idiot till läkare hade jag inte räknat med. Sakmässigt hade han säkert rätt om skadan. En levrad blödning under benhinnan. Men jag råkade nämna att jag använt alternativ behandling för att läka skadan snabbare så utbrister han.

-Usch, prata inte om så hemska saker. Det är som att vara prostutierad eller Jehovas vittne. Sen började han snacka om voodo mm. Du vet att tro på sånt är farligt. Jag som tyckte du verkade vara en klok mamma.  Vad f-n vet han, pensionerad och rädd för att släppa taget till yngre förmågor, kanske. Han sa dessutom att han var elak med flit mot sådana i hopp om att de skulle anmäla honom så han kunde förnedra dem igen.

Ge honom inget jobb. Håll honom hemma för sjutton.

Detta säger han inför min 12 åriga dotter. IDIOT. Skulle jag känna skuld och jämföras med att vara prostutierad, bara för att jag ser goda resultat med detta. Jag bestämde mig för att det inte var någon ide att gå vidare in på prostutitionens irrvägar, så jag förblev tyst och gick. Utan handskakning givetvis. Och Sara gjorde. Ni vet skruvad/pucko/tokdåre-tecknet när hon kom ut.

- Mamma, säger Sara, man blev ju rädd för honom, han var skrämmande. Nu skall jag gå hem och sätta på mig mitt omslag, direkt. Han var ju helt puckad, det är ju mitt ben och jag VET ju att det har hjälpt. Hur kan han säga så? Han kan inte ha gått någon lång utbildning, eller? säger hon. Jag log

Tur att man täffar såna sällan. De flesta läkare man kommer till är som tur är normala.

Jo men visst är det så. Veckan som gick rann emellan fingrarna som inte slant mer på tangentbordet än när jag var arg, jomen soppan också. Helgen gick ännu fortare, Men när schemat är fullt så blir det så. Att få stanna upp och njuta av stunden verkar omöjligt.

Men visst barnen ger alltid goa stunder. Lilla Meja som (jo men hon är ju minst) nyss börjat spela flöjt, börjar öva i sängen hos oss på Lördag morgon, julsånger!!!!… snacka om att tiden rinner. Hela helgen har hon övat på julsånger både med flöjten och med sång. Visst är de underbara.

Sara vill bara gå på disko, kommer ihåg när jag var 12 år. Inser att jag måste vakta henne bättre. -Men mamma! säger hon alla andra får. Jo, jag kommer ihåg hur det var….

Min bror fyller 50 på tisdag.  Det betyder ju att jag närmar mig fort, fort…. kan någon dra i nödbromsen?

Men när det gäller problemen vi har med vårt hus så drog någon i ej stooor nödbroms, inte nu…. nödbromsen var till för raden ovan..eller….vem sjutton kör tåget i slow motion:

Gammal fd granne lade jord mot vår vägg som vi inte kunnat upptäcka, han skvallrade själv eftersom han ville skryta om hur fint det blev, vi kollade jesus…amanda, hela tegelväggen fuktskadad, även asfaboard med mögelväxt, tegel mm måste bytas, kostar mycket, nens granborde gälla men nya grannen vägrar inse att hon som markägare är anvarig trots att det står i stadgarna att men måste tillse att omkrigliggande hus hålls skadefria av växter o jord …vi bor i atriumhus, även kallade kaninburar, har aldrig sett några kaniner :-)…., hon hade bara grävt upp en rutten slipers några år tidigare tyckt att det var konstigt med jord mot väggen men inget sagt.  Nu har vi sovit på kontoret i över ett år, möbler i hela huset, oordning. Jag har ingen arbetsplats. Men…vi sover ju på golvet. Advokat, rättskydd, stämningsansökan och vad gör hennersförsäkringsbolag FOLKSKAM, vägrar betala, varför? osäkert rättsläge, bullshit! Men de vill pröva i tinget ändå, så de vet. Men vi då? Vi får sova på golvet i ett halvt år till, ock? Man kan inte byta tegel på vintern, det kommer en vår. Men när?

Vill inte att tiden går fortare men visst är det alltid så att när det gäller elände så rullar hjulen i sloooow moootion.

Men annars är allting bra det är Måndag, jag har kört ett Core pass, kul och nu börjar Prison Break.

I LOVE LIFE, anyway.

Sara är besviken på hur man har hanterat hela den här grejen. -Det känns som det är jag som gjort fel. Hur kan man behöva få en sådan känsla när man är offer. Utsatt för våld och kränkande behandling. De vuxna kränker ju henne också i skolan om hon inte kan känna tillit. -Skolan hanterar detta som skit, säger hon.

Skolkuratorn ringde Sara igår. -Du behövde ju inte vara hemma för en sån grej, sa hon. -Du kunde ju kommit till mig.

Till mig sa Sara att hon uppfattade det som om kuratorn tyckte att hon var löjlig och borde inte vart hemma. Och hon skall vara kurator??  Nog trodde jag att man som kurator på en skola vet hur man kommunicerar med barn. Hon borde efter alla samtal ha koll på Saras besvikelse och förstått att hon skulle tolka det hon sa utifrån sina egna känslor och erfarenheter från tidigare hantering.

Nu skall Sara gå och prata med mobbinggruppen. Det vill hon inte.

-Mamma, jag är inte mobbad. Det är xxx som är dum i huvudet. Han skall väl gå om någon och prata med alla han kan. Varför skall jag göra allt, jag har ju inget gjort. Utom att fått stryk förstås. -Det är jobbigt, ingen gör ju något i allafall, allt kommer ändå bli som vanligt igen och han har möjlighet att fortsätta att slåss och ingen bryr sig.

Jag har övertalat Sara att gå i alla fall. Att det faktiskt är för hennes skull. (Hoppas jag i alla fall).

Vet ni vad det värsta är. Att det är hur vanligt som helst, att ungar kan gå omkring och misshandla sina kamrater utan att man kan göra något. Ofta handlar det om ungar som själva har det svårt som “ger igen” för vad de själva fått utstå. De får inte tilltäcklig hjälp för att det saknas resurser. Och offren blir totalt bortglömda, man har totalt missat att de kanske kommer att må “dåligt” resten av livet för att ingen brydde sig.

USCH!