Enjoy Wellness

Va! Har ICA utökat sitt sortiment eller? Man kan ju tro det. Men är det inte så, att gå till ICA, Coop eller you name it, och handla kan vara den enda lugna stunden som många får idag? Detta är speciellt tydligt för småbarnsföräldrar. Jag träffar ofta småbarnsföräldrar som tar sin tillflykt till matbutiken och passar dessutom på att få lite socialt umgänge.

Hur många har inte uttryckt sin förtjusning över att få gå att handla mat, speciellt på kvällen. Jo det är säkert. Givetvis finns de dom som tycker att handla mat är ett nödvändigt ont.

Hemma i vår lilla småstad är vår ICA affär träffpunkten för många. Gå inte dit om du inte har tid att vara social. Man vet aldrig vem som dyker upp. Jag har t.o.m. gjort business på ICA, knutit kontakter tagit emot beställningar. Det kanske skulle vara bra att flytta kontoret dit. Lite kallt kanske men man kanske fick hjälpa personalen att packa upp lite varor så man höll värmen.

Tro det eller inte, men när man gjort sitt besök känner man sig både lugn och glad. Se på alla leenden när folk kommer ut ur ortens matbutik. Gammal som ung.

Jag träffade en av de där som njuter av att handla mat häromkvällen, han berättade för mig att det var just så för honom, en lugn stund för sig själv mellan grönsaks och blöjhyllor. Träffade man dessutom någon att prata med så var det ett plus.

Vi pratade lite om all stress som finns och jag fick ytterligare ett exempel på vilken bra terapi man kan få på Ica. Hans svärfar hade haft problem med hjärtat och var stressad så han hade fått två uppgifter i veckan av sin läkare. Den ena var att alltid välja den längsta kön 1 gång/vecka och känna att det var OK att ta det lugnt. Ypperligt för de som behöver öva på detta.

Jag uppmanar alla att öva någon gång. Gå till din närbutik/träffpunkt ha lite socialt umgänge, strosa mellan de hyllor du känner mest för OCH ställ dig i LÄNGSTA KÖN.

Det är garanterat den billigaste terapin du kan få.

PS.

Glöm inte att sätta på din mobil när du kommer ut, för du vill ju inte behöva bli efterlyst när du roar dig som mest. Eller gör som jag välj en butik där din mobil inte har någon mottagning. Ingen kan ens ringa mig! DS.

Vi hörs!

Catarina

Tänk hur fel det kan bli!

Du har en åsikt om något och bränner iväg ett mail. Bra, tycker du för att du vill vara med i diskussionen och göra dig hörd. Helt OK.

Vad man inte tänker på när man skickar det där mailet är att beroende  på hur du känner för ämnet så avslöjar du precis din “state”, alltså hur du känner dig. Glad, ledsen, förbannad etc.

Du har oftast heller inte en tanke på hur mottagaren tolkar dig. För det kan ju också vara avgörande hur mottagaren mår. Man kan inte direkt ställa frågan. Hur menar du? Sådär har inte jag uppfattat det?

Vad jag menar är att det minsta lilla misstag i en mail konversation kan skapa ovänskap utan anledning. Det kan också hjälpa dig att avslöja vilka du skall lita på eller inte, vilka som kan vara bra kollegor och mindre bra. Ibland kan det också vara bra.

Det hjälpte mig i alla fall att genomskåda en tänkt affärskontakt. Visserligen hade jag redan misttänkt att det inte skulle funka men… Min energi behöver inte riktas till någon som bara stjäl energi utan att ge tillbaks. Jag får då ett större fokus på dem som verkligen behöver och är värda min uppmärksamhet.  Fine, så långt.

Men skall det verkligen behöva gå så långt? Vi kanske måste vara duktiga på att inte lägga personliga nederlag eller motgångar mellan raderna när vi skriver. Det gäller att vara så konkret och saklig som man bara kan.

Och handlar det om personer, någon som sagt något, hörsägen så. För guds skull ta upp telefonluren och RING. Två-vägskommunikation funkar alltid bäst. Du kanske tom bör träffa personen i fråga, då har du ännu större chans att reda ut problemet.

Eller? Nä nu är lunchen slut.

CU//Catarina

Jag pratade med en bekant idag om semester idag hon skulle resa på semester till Grekland på torsdag.

-underbart, sa hon, detta har jag planerat för länge.

Jomen så är det ju. På fikat igår pratades det redan om vad de skulle göra på nästa års semester.

Jag jobbar med ett hälsokoncept där vi pratar om att göra en livsplan. Va! planera sitt liv tänker ni. Jo, det är ju det mest viktiga ni kan göra. För det är ju så man lägger mer tid på att planera semestern än sitt liv.

Viktiga frågor som: Vad vill jag jobba med? Var vill jag bo? Hur mycker vill jag tjäna? Hur mycket fritid vill jag ha? Hur skall jag bo? Hur mycket tid vill jag ha med familjen?  Detta är något som vi tror att vi inte kan påverka. Vi åker omkring som ett skepp utan roder. Kanske kan vi någongång nå en lyckosam hamn.

Sitt inte och vänta på att lyckan skall slå er i huvudet. Att vara styrd av omständigheter gör att man går omkring och trampar vatten. Inte skulle väl jag ha någon möjlighet att styra mitt liv, tänker många.

Men vi har ett val att börja planera vårt liv. Ta över rodret och styra dit vi önskar. Med en tydlig plan så ökar chanserna att vi når våra mål och drömmar.

Så fundera på hur du skulle vilja att ditt liv såg ut.

Jag har en livsplan, sade upp mig efter 19 år på samma företag. Har nu mer tid för barn och fritid och arbetar på min plan att få tid och ekonomisk frihet så jag kan styra helt över mitt liv.

Hur har du det nu? Hur vill du ha det om fem år framåt? Är du nöjd, håll dig till din egen plan. Är du inte nöjd, gör en koll på min hemsida. Kanske det kan vara något för dig. Kanske inte.

Jo men!
Nu har ju sommarn gått, nästan i alla fall. Och hur blev det då med allt man skulle sköta i sommar.
Kroppen blev ju lite slarvigt skött och trädgården med.

Veckorna går och antagligen känner ni igen er.
-Hm.. jag är lite sugen på något och stoppar gladeligen i mig vad det nu jag är sugen på.  Jag fixar ju till mina vanor efter semestern, så farligt är det ju inte, ett par kilon eller tre, eller?

Men så skall jag på träning drar på mig träningskläderna och..shit! Vad det känns läskigt när bubblan mellan byxlinningen och sportbh:n känns som en halv jordglob. Jag måste skärpa mig.

Morgonen efter så klär jag på mig går till jobbet nu måste jag sluta med glass o dyl. Nu gäller det.
Oops! vad det blev varmt på eftermiddagen. En liten glass kan jag nog ta. Jag känner ju mig ganska snygg ändå.

Och så fortsätter vi att lura oss själva. En del kallar det dålig karaktär, är det så eller? Eller kanske det inte är så viktigt för oss. Vi kanske har annat på proiriteringslistan?

Samma visa när vi skall fixa med huset eller trädgårn.

Maj o juni är det ganska snyggt och ogräset hålls i schack. Jo då, denna sommar skall det vara snyggt i trädgårn HELA sommaren. Jag lovar!
Juli regnade det en del så de funkade inte så bra att rensa och fixa då, sen blev det så himla varmt att det inte gick och vara där och katstrofen bland buskar o blad är ett faktum. Fy vad vildvuxet, jag skäms.

Fick besök av en kollega häromdagen som inte varit hemma hos oss eller i området där vi bor.
- Åh vilken fin trädgård du har, säger hon. Vad mysigt!
- Usch, säger jag jag har skött den så dåligt i sommar.
- Men jag menar att det är fin, säger hon. Det är vackert med alla växter. Jag gillar det.

Mmm tänker jag det kanske inte är så tokigt. Jag kan vänta med att fixa den till lite längre fram, rensar lite i höst istället. Antagligen för att det inte är tillräckligt viktigt.

Vi är duktiga på att skjuta fram saker, vare sig det handlar om så viktiga saker som vår hälsa eller enkla små växter i en trädgård, och en mängd andra saker.

VARFÖR?

Är det någon som vet? Varför proriterar inte alla sin hälsa, vi köper hellre en ny TV/Stereo/Dator än en ny säng tex.

Nu hör jag ju till dem som prioriterar hälsan så jag har en gammal stereo/TV mm och ny säng. Men lik förbannat så kommer det där missnöjet när jag  slarvat några veckor. Balans i livet är viktigt för mig, men hur är det med balansen när missnöjet kommer farande. Och jag vill ju inte ha en halv jordglob på magen, eller? Är det så viktigt, för mig inte är det kanske inte så ohälsosamt utan mer en estetisk fråga.

Jag VET att många skjuter på långt mycket viktigare saker.

VARFÖR?

Snacka om att pressen njuter av missnöjet, vi frossar i tips om hur vi blir snyggare efter sommaren.

So long

Vaknade imorse till en skön melodi på väckarklockan 05.50. Borde man gå upp då egentligen. Jo för mig känns det OK. Men det kanske inte är OK för alla idag, eller? Semestern slut, pust o stön..

Jo det var faktiskt melodin på jobbet idag. “Nu är det dags att vila upp sig” sa någon, sena nätter god mat, vin mm.mm. Är det så sunt? Jo men lagom portioner av alla bitar, den mentala hälsan är nog så viktig. Hitta en skön balans i livet. En balans mellan det nyttiga och onyttiga. För mycket skämmer säger man.

Det är nog ett gott talesätt. Jag är igång med träning och pass makande (är instruktör) och måste träna upp mig inför terminsstarten hos Friskis&Svettis. Hur gör man då? Jo man tränar skiten ur kroppen på två veckor och det gör ont. Men det är störtskönt efteråt, när kroppen är riktigt omruskad och har fått form och ork. Kanske också åstadkommit något som är till stor glädje för många andra (mina motionärer). Det ger också en slags balans i livet, att göra något för andra.

Jag gjorde precis om min jobbarkompis. Sena nätter, god mat, vin mm, men bara till hälften. Säckade halva semestern och skärpte till mig sen.

Men vem mår bäst egentligen? En tränare på en kurs i personlig utveckling sa innan kaffepausen. Ni som röker, glöm inte att njuta av cigge. Intala er att den är nyttig, ha INTE dåligt samvete. Det är kanske mindre farligt att röka med gott samvete än att stå där och skämmas (fast ni borde :-). Samma gäller er som tar en kaka till kaffet. Ta ingen om ni får dåligt samvete efteråt. Lär er i så fall att njuta av kakan när ni ändå äter den, se den som vitaminer. Den blir mindre farlig då. Är det så?

Jag har i allafall njutit av allt i sommar, glass, mat, vin och för mycket träning. Inget dåligt samvete här inte mina somrar ser ut så och jag gillar det. Jag struntar i träningen som jag älskar för ett par veckor. Det är sunt och en bra balans för mig.

Catarina