E-mail en en-vägs kommunikation
Wednesday, August 20th, 2008Tänk hur fel det kan bli!
Du har en åsikt om något och bränner iväg ett mail. Bra, tycker du för att du vill vara med i diskussionen och göra dig hörd. Helt OK.
Vad man inte tänker på när man skickar det där mailet är att beroende på hur du känner för ämnet så avslöjar du precis din “state”, alltså hur du känner dig. Glad, ledsen, förbannad etc.
Du har oftast heller inte en tanke på hur mottagaren tolkar dig. För det kan ju också vara avgörande hur mottagaren mår. Man kan inte direkt ställa frågan. Hur menar du? Sådär har inte jag uppfattat det?
Vad jag menar är att det minsta lilla misstag i en mail konversation kan skapa ovänskap utan anledning. Det kan också hjälpa dig att avslöja vilka du skall lita på eller inte, vilka som kan vara bra kollegor och mindre bra. Ibland kan det också vara bra.
Det hjälpte mig i alla fall att genomskåda en tänkt affärskontakt. Visserligen hade jag redan misttänkt att det inte skulle funka men… Min energi behöver inte riktas till någon som bara stjäl energi utan att ge tillbaks. Jag får då ett större fokus på dem som verkligen behöver och är värda min uppmärksamhet. Fine, så långt.
Men skall det verkligen behöva gå så långt? Vi kanske måste vara duktiga på att inte lägga personliga nederlag eller motgångar mellan raderna när vi skriver. Det gäller att vara så konkret och saklig som man bara kan.
Och handlar det om personer, någon som sagt något, hörsägen så. För guds skull ta upp telefonluren och RING. Två-vägskommunikation funkar alltid bäst. Du kanske tom bör träffa personen i fråga, då har du ännu större chans att reda ut problemet.
Eller? Nä nu är lunchen slut.
CU//Catarina
